Mikkalagården ägs av Hembygdsförening och är en visningsgård. Exakt årtal när gården byggdes kan ej anges, däremot vet vi att förste ägaren var Erik Mattson född 1826, död 1873. Han byggde sitt hus ca 20 norr om förfädernas hus. Erik gifte sig år 1853 med Valborg Israelsdotter från Sarvisvaara och de var barnlösa. Huset byggdes mest troligt på 1850-talet. Nästa ägare blev Lovisa Andersdotter och hennes man Mikael Persson Slabba Fenkir. Gården kallades därefter för Mikkalan talo, Mikkalagården efersom husbonden hette Mikael. På 1900 – 1910-talet lades träpanel på ytterväggarna utan isolering vilket endast hade estetisk betydelse. Väggarna målades vita, men är numera röda.
På 1880-talet fanns Karl Schoughs affärsfilial i ett av husets tre rum. Filialen upphörde uppskattningsvis i början av 1900-talet. I den filialen fanns alltifrån kostymer, skjortor, underkläder, spik, hästskor och hästskospik, mössor, lampor, snus, lakrits, fläsk, socker, kaffe, tobak, fönsterglas, tändstickor, gryn, mjöl, rysstvål, qvinnsgördlar, russin, sviskon, kaffebrännare och mycket annat. Däremot tycks det inte ha funnits kött och korv, vilket torde betyda att kött fanns i hemmen, eftersom i stort sett alla hade kreatur och flera hade renar. Mikkala ägde både häst, får, kor och renar. Enligt en av räkningarna kom varorna från Jokkmokk. Eftersom det då inte fanns vägar eller järnvägar, måste varorna skickas med ren.
Mickel Persson Slabba Fenkir och Lovisa Andersdotters son Oskar Persson (f.1878-d.1949) bodde i hemgården med sin syster Klara Persdotter (f.1881-d.1956).
Under Oskar och Klaras tid fanns det får, kor och givetvis häst. Sista åren fanns inga får. Oskar drygade ut försörjningen genom att hugga, köra och sälja timmer från egen skog. Klara skötte om korna. Huset blev öde när Oskar dog 1949.
Idag är Mikkalagården möblerad med gamla möbler som hembygdsförening köpt in på diverse auktioner, allt för att ge ett sådant realistiskt intryck som möjligt. Att gå in i Mikkalagården är som att flyttas hundra år bak i tiden.
